Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Autorretrato en el caballete | Judith with the head of Holofernes | Soldiers Setting out from the Etape | The Present | julaftonen |
Related Artists:
Frank O-Meara
1853-1888
Gabriel Metsu
Gabriël Metsu Gabriël Metsu (January 1629 - buried 24 October 1667) was a Dutch painter of history paintings, genre works and portraits. Metsu was the son of the Flemish painter Jacques Metsu (c.1588-1629), who lived most of his days at Leiden, and Jacomijntje Garniers, his third wife, whom he married in 1625. Jacomijntje was the widow of a painter with three children of her own. Two months after Gabriël's birth, his father died. According to Jacobus Houbraken, Metsu was taught by Gerard Dou, though his early works do not lend colour to this assertion. He was influenced by painters of Leiden such as Jan Steen, and later by Frans van Mieris the Elder. Metsu was registered among the first members of the painters' corporation at Leiden; and the books of the guild also tell us that he remained a member in 1649. In Leiden, it was alleged that Metsu left a brothel at six in the morning and took a prostitute to the Academy. In 1650 he ceased to subscribe, and works bearing his name and the date of 1653 support the belief that he had moved. Metsu was trained in Utrecht by Jan Baptist Weenix and Nicolaus Knepfer. In Amsterdam Metsu lived in an alley on Prinsengracht, where he kept chickens. He got into an argument with a neighbor and moved to a house on the canal side, where a daily vegetable market was held. In 1658 he married Isabella de Wolff, whose father was a potter and mother a painter. The Speed Art Museum has a portrait of the couple. Pieter de Grebber, a religious painter from Haarlem, was her uncle. At the onset of the 1660s Metsu turned for inspiration to the art of the "fijnschilders" from his native Leiden. Metsu was responding to the market of Dou's paintings, who sold his paintings all over for exorbitant prices. Metsu may have also influenced Pieter de Hoogh. Around the year 1661, Metsu won the patronage of the Amsterdam cloth merchant Jan J. Hinlopen and painted his family more than once in a fashionable surrounding. The Poultry-Seller, 1662 At least thirteen of paintings show carpets and he probably used the same model. He included several fine examples of minutely depicted floral and cloudband carpets in his works and even a silk Oriental rug, as well as so-called "Lotto" rugs which he for some reason, in contrast to his meticulous rendering of the floral carpets, depicted only in a very sketchy fashion. After Metsu died, his widow left for Enkhuizen, to live with her mother.
Nuzi, Allegretto
Italian, 1320-1373 .Italian painter. He was probably trained in Fabriano by local masters who introduced him indirectly to Giottesque and Sienese influences. Familiarity with the work of an anonymous artist responsible for the frescoes (Urbino, Pal. Ducale) from S Biagio in Caprile also contributed to his early style. Nuzi's first signed and dated work is a Maest? of 1345, believed to have been painted for S Domenico (formerly S Lucia) in Fabriano. This altarpiece is a close contemporary of two frescoes in the sacristy of the same church, which have been ascribed to his hand following their restoration in the mid-1970s (Donnini, 1975).